"Man måste lära känna sin fiende för att kunna besegra honom"

För att citera Peter Flinth i en epilog till Tempelriddaren (det känns som om det snarare borde varit nån gammal grek eller kines, men tydligen inte..). Därför funderar jag en del över ångest. Jag tänker nämligen att om man känner igen tecknen innan så bör man kunna motarbeta självaste Ågren innan han tar över. När den första ångesttanken kommer exempelvis "jag borde inte ha gjort så där" så bör man vara väldigt observant och försöka tänka tvärtom " jo, jag borde ha gjort så där, verkligen. Det är precis som det ska eftersom det var det som hände". Det borde funka med lite träning, eftersom det säkert är som med allt annat; man blir bra på det man gör, gärna ofta. 

Nina Hemmingsson har gjort massor av pricksäkra serier
om ångest, där man får ett oväntat perspektiv på det.

"Ingen undgår ångest. Den fyller en funktion och gör oss uppmärksamma på faror och förändringar vi har svårt att överblicka. - - - I terapi kommer frågor kring ångest upp. Man kan säga att psykoterapi handlar om att bli sams med sin ångest. Ångest kan vara ett tecken på utveckling och kreativitet men också utgöra ett förnedrande handikapp. Ångest ligger bakom de flesta själsliga problem, som hindrar dig att göra det bästa av ditt liv. Ångest har många ansikten och skiftar från tid till annan. Ångesten kan vara närvarande som en bakgrund mest hela tiden eller överraska attackvis – då du skakas om. Ofta uppträder den förklädd som kroppsliga besvär eller som en falsk vägvisare som håller dig upptagen av ofarliga 'faror' medan du lämnar över befälet över ditt liv till andra människor eller till omedvetna impulser. Hinder och inskränkningar är mångas svar på ångest. Man drar sig helt sonika undan från sammanhang och möjligheter som kan väcka ångest och antar inte nya utmaningar. Men så behöver det inte vara. Du kan bli kvitt det som hindrar dig genom kvalificerad hjälp." Allt enligt bli av med ångest.

Nina Hemmingsson igen. Det finns en myt att ångest
och olycka är nödvändigt för stort konstskapande.
Jag är dock skeptisk till det och inbillar mig att 
det är viktigare med balans och lycka...

Hos Läkemedelsverket hittar jag följande: 

• Ungefär var tredje kvinna och var femte man drabbas någon gång i livet av en ångestsjukdom.
• Det finns många olika former av ångest jukdom; till exempel panikångest, social fobi, specifika fobier, tvångssyndrom, generaliserat ångestsyndrom och posttraumatiskt stressyndrom – som alla yttrar sig på olika sätt.
• Vid läkemedelsbehandling av ångest rekommenderas i första hand så kallade SSRI-läkemedel (selektiva serotoninåterupptagshämmare [de "nya" Antidepressiva medicinerna, min notering]).
• Bensodiazepiner (ångestdämpande läkemedel) ska helst undvikas, eftersom de kan ge upphov till läkemedelsberoende.
• För ångestsjukdomarna finns effektiva psykologiska behandlingsmetoder, oftast baserade på kognitiv beteendeterapi (KBT).

En vän påminner mig om att Lydia Lunch gav ut en singel med Nick Caves The Birthday Party, där B-sidan hade titeln The agony is the extacy. Den säger honom att "i den svåraste ångesten finns kanske också en känsla av mening och ljus". Kan ångest även vara extas? Vad har du för tankar om ångest?  Bär den något positivt med sig eller är den enbart förlamande och ett hinder?? Jag skulle verkligen glädja mig åt just dina svar på detta och övriga tankar gällande ångest  så snälla skriv ned vad än du funderar över i kommentarfältet! Jag tackar och önskar er en trevlig (och ångestfri) helg!