Lycka i presens

Jag är övertygad om att något väldigt viktigt för att kunna uppleva lycka är att leva här och nu, vilket jag även skrivit om tidigare. Att känna hur skönt det är i solen precis nu, hur gott den där Tiramisùn smakar eller hur fantastiskt grönt gräset är just idag.
Igår morse när jag stod i vårvintersolen och väntade på bussen på den här vackra platsen slog det mig med full kraft. Vad gott jag har det just här nu, så jag var bara tvungen att fota. Även fast bussen var sen, det var -14 grader ute och jag nog borde ha tagit en tröja under jackan kunde (eller ville...) jag bara tänka på vilken underbar dag det var och hur kul det skulle bli att åka till Grafikverkstan.

Att vänta på bussen en så här vacker dag
kan ge en riktig aha-upplevelse!

Mycket av lyckoforskningen talar också för just det att man måste ha tid och göra sig tillgänglig för att verkligen stanna upp och uppmärksamma hur bra man har det. Om man inte är närvarande i nuet är risken stor att man sedan kommer att se tillbaka på det och tänka att "då borde jag ha varit lycklig". Mitt råd är därför att försöka vara bara här och nu åtminstone en kort stund under dagen. Vad känner du? Hur låter det? Smakar det nåt särskilt osv. Jag tror att det kallas för Mindfulness när det handlar om sinnesnärvaro och det låter kanske flummigt, men vid närmare eftertanke kan egentligen inget vara mindre flummigt än att hela tiden "vara med" i allt man upplever och gör. Eller hur?