Stevia - naturligt söt!

Stevia är naturens eget sötningsmedel. Trots att stevia är 10 - 30 gånger sötare än socker påverkar det inte blodsockervärdet och är perfekt till GI-metoden. Stevia går att odla själv och smakar bra till nästan allt. Färdiga flytande extrakt och pulver finns som går att använda istället för socker i all matlagning.

Stevia, eller sötflockel som den ibland kallas för, är en grön ört som från början kommer från Sydamerika. Stevia är ett bra alternativ för den som har problem med blodsockervärdet, lider av övervikt och är ett nyttigt alternativ till socker för vem som helst. Vad man vanligen menar med Stevia är Stevia rebaudiana. Släktet Stevia tros emellertid innehålla ca 200 örter men ingen med samma söta smak som stevia är känd. Den är vildväxande i Amambay och Iquacu distrikten på gränsen mellan Brazilien och paraguay. Kommersiell odling finns numera på många platser i Sydamerika: Brazilien, Paraguay, Uruguay och Centralamerika. Dessutom odlas stevia i många länder utanför Sydamerika och bl.a. Israel, Thailand och Kina.

Stevia hos Guarani

Guarani, en indianstam i Sydamerika, har använt stevia under fler århundranden och troligen längre tid än så. De kallade den ka'a he'ê (kaa jheé) vilket översätts till "söt ört". Användningen av stevia dokumenterades av de spanska conquistadorerna som spred stevia från Paraguay där Guarani fanns till Brazilien, Argentina och deras övriga besittningar i Sydamerika. Guarani använde stevia rekreationellt som sötningsmedel. Mate görs av bladen från yerba mate och liknar kaffe genom att båda dryckerna är stimulerande genom en hög halt av koffein och besläktade ämnen. En variant är bitter mate som Guarani sötande med stevia vilket ger en mycket tilltalande smak. Stevia användes även som nyttigt godis genom att man tuggade det och i maträtter.

Stevia rebaudiana i folkmedicin

Stevia användes även i den lokala i folkmedicinen hos guarani. De ansåg den bl.a. effektiv mot högt blodtryck, olika hjärtproblem och sjukdomar associerade till övervikt. Användningen är intressant genom att man kan tänka sig att ett sötningsmedel som inte påverkar blodsocker gör det enklare att kontrollera dessa sjukdomar. Moderna studier pekar emellertid på att stevia kanske även har mer direkt verkan.
I den brazilianska örtmedicinen anses stevia motverka högt blodsocker, verka urindrivande och vara allmänt stärkande. Bladen används vid diabetes, övervikt, tandproblem, trötthet, högt blodtryck och infektioner. Stevia används i örtmedicinen i andra delar av Sydamerika, t.ex. Paraguay, på jämförbart sätt som i Brazilien. Vid behandling med stevia i Braziliansk örtmedicin tas stevia vanligen som örtte. En kopp två till tre gånger dagligen gjord på 1/4 tesked torkad pulveriserade blad från stevia är vanligt.

Bertoni gav Stevia sitt namn

Dr. Moises Santiago Bertoni från Italien reste som upptäcksresande i de östra delarna av Paraguay nära gränsen. Han hörde talas om stevia från de lokala vägvisare men lyckades inte få tag i örten. Mer än tio år senare fick han ett fåtal torkade blad. Stevia var inte tidigare beskriven vetenskapligt och Bertoni publicerade sin "upptäckt". Bertoni gav den namnet Stevia rebaudiana efter kemisten Rebaudi i Paraguay som blev den första som undersökte vilka ämnen stevia innehöll. 1903 fick Bertoni även tag i en levande planta vilket möjliggjorde en mer komplett beskrivning. Svårigheterna Bertoni hade med att få tag i Stevia gjorde att trodde att den var sällsynt när han publicerade sin första upptäckt. I verkligheten användes stevia ganska allmänt vid den här tiden i stora delar av Sydamerika. Misstaget var emellertid lätt att göra eftersom växten inte är publicerad, saknar latinskt namn och Bertoni inte känner till vad stevia vanligen kallades för.

Blir populär utanför Sydamerika

Vi europeer mötte stevia första gången under 1500-talet med de spanska conquistadorerna. Det var emellertid först under 1910-talet som den började bli verkligt vanlig i Sydamerika och utanför Sydamerika. Stora kommersiella odlingar kom igång och år 1931 lyckades två kemister i Frankrike isolera de ämnen i stevia som ger plantan dess söta smak. De tog fram ett kristallextrakt de namngav stevioside. Stevioside fick ingen användning förrän långt senare. Under 1960-talet kom artificiella sötningsmedel att kraftigt reguleras och många förbjöds i Japan. Istället började man under 1970-talet använda stevioside och andra extrakt från stevia. Stevia står idag för ca 1/2 av de sötningsmedel som används i Japan och nu används stevia som sötningsmedel i en lång rad länder utanför Sydamerika.


En vacker växt är det också.
bild Wikipedia

Odla Stevia Stevia kan utan större svårighet odlas i kruka och är flerårig. Även om den är flerårig försämras den år för och år och i Sverige som är kyligare är den att betrakta som ettårig. Friland kan vara svårare eftersom den är mycket frostkänslig. Fröer finns att köpa men mycket enklare är att ta skott. Källa:http://www.nyfikenvital.org/?q=node/883

Det enda problemet jag har med Stevia är hur det ska doseras för det finns egentligen inga andra regler än att provsmaka sig fram. Numer finns dock även Stevia från t ex ICA som är utblandat så att det kan användas i samma dos som socker. Det är dessutom helt utan den "kemiska" bismak som  den jag köpt tidigare,
Uppdatering 2018: Den kemiska bismaken har sin förklaring i att Stevia-bladen genomgår ”Extraktion med lösningsmedel. Löven blandas med butanol eller isubutanol eller i sämre fall med bensen, kloroform eller hexan för att dra ut de söta ämnena ur bladen.” Använder inte längre Stevia o tänker att det hälsosammaste bör vara att odla själv, torka, prova sig fram genom avsmakning hur mycket/lite som behövs o sedan försöka tycka att den gröna nyans bladen ger ser friskt naturlig ut...