Saknad av Blyge farbrorn

Blyger, alla blyga farbröders skydds-
helgon

När jag prommenerar ned till stan brukar jag alltid gå förbi huset där jag bodde i åtta år och flyttade från den 1 juni i år. Idag när jag gick förbi mitt gamla hus kom precis "Blyge farbrorn", som bodde mittemot mig där de senaste åren, ut. Han blev jätteglad, kramade mig och sa att det är så kul att se mig och att han saknar mig så, "det är inte samma sak i vår trappuppgång längre", som han sa. Varm i hjärtat kramade jag tillbaka och sa att han får komma och hälsa på mig i min nya lägenhet. Han var tveksam, men när jag sa att jag håller på och bakar inför jul så jag kommer att ha massor att bjuda på då också, sa han att det ska han"nog försöka göra då, det vore så roligt". Tänk att få känna sig saknad på det sättet, då måste jag vara en rätt bra granne i alla fall!