"Grantjuvar! Grantjuvar!!"

Jag hade det egentligen oerhört bra i min barn- och ungdom! Eller, rättare sagt så har jag det fortfarande oerhört bra, men inte på ett plan. Granplanet. Både min morfar och min farfar hade skog, så både ved och granar var det "bara" att själv hämta på deras mark. En stor del av min barndom tillbringade jag också i skogen. året runt...

När jag var i tonåren skulle jag och systrarna en rysligt kall dag själva åka och hugga oss en gran i morfars skog. Jag, som nyligen tagit körkort, bromsade hastigt in vid vägkantenpå Riksväg 88. Vi tre pulsade mödosamt genom lårhög snö in i skogen, högg oss en gran och surrade fast på taket, varpå vi med en rivstart gav oss iväg. Flera bilar saktade in och tittade misstänksamt på oss. Väl hemma upptäckte vi att granen, som höggs i all hast, saknade grenar på ena sidan, men det hade ju varit aldeles för kallt att kolla ordentligt. Senare fick vi höra av morfar att grannar rapporterat att han "måste ha haft grantjuvar härom dagen"...

årets inköpta gran på bästa fortskaffnings- o trans-
portmedlet i snöiga, men ej grusade, landskap!