Det var sex män från Indostan,
Som böjde sig för att lära
De gav sig iväg att se en Elefant
(Fast de alla var blinda)
För att var och en genom observation
Kunde bli nöjda i sinnet
Den förste närmade sig elefanten
Och råkade falla
Mot elefantens breda orubbliga sida
Började genast böla: "Gud signe mig! men elefanten är som en vägg!"
Den andre kände på hans bete, skrek,
-"Åh! vad har vi här Så väldigt rund och slät och skarp?
För mig står det klart, detta under till elefant
Är väldigt likt ett spjut!"
Den tredje närmade sig djuret
Oxh råkade röra den vridande snabeln med sina händer
Reste sig modigt och sa:
"Jag förstår" -han sa- "Elefanten är väldigt lik en orm!"
Den fjärde nådde med förväntansfull hand
Och kände runt dess knä:
"Vad denna underbara best liknar en enorm plan yta
Han sa 'Tydligen är elefanten väldigt lik ett träd!"
Den femte prövade röra vid örat sporde
"Också den blindaste man kan säga vad detta påminner mest om;
Förneka fakta den som kan,
denna magiska elefant är som en stor fläkt!"
Den sjätte tidigare hade börjat greppa efter besten
La märke till dess svängande svans
Som han fått tag i "Jag förstår" -han sa-
"Elephanten är väldigt lik ett rep!"
Och så dessa män från Indostan diskuterade högt och länge
Var och en med sin åsikt allt ökande och starkare
Fast var och en hade delvis rätt hade de alla fel!
... Vi har alla ett begränsat
perspektiv av den objektiva sanningen, men det betyder inte att objektiv sanning inte finns. Faktum är att
sanningen inte alls är relativ… Den finns där för att upptäcka i dess totalitet. Inom teologi, bara för att vi har begränsad tillgång till sanningen, det betyder inte att varje och alla versioner av Sanningen är lika värdefulla. Faktiskt, om vi kände till hela elefanten där ute borde väl det få oss att öppna vå¨ra ögon mer och söka varje tillfälle att uppleva mer av honom?"