När jag kom in för tomografin i morse fick jag även en kallelse till magnetröntgen på fredag morgon.
Jag är tacksammare än de flesta ens kan ana över snabbheten efter att ha bott alldeles för länge inom se-e-ega Jämlands läns landsting. Just när det handlar om cancer handlar nästan allt om att inte (som universalmedlet inom Jämtlands läkarkår tycks förorda) vänta och se!
Snart är jag datortomograferad och magnetröntgad från topp till tå och min vänster arm ser ut som om jag vore en sprutnarkoman.
I måndags på koloskopin hade jag en så rolig ung manlig sjuksköterska; han blev så distraherad av mig i de "sexiga" underbyxorna med ben från landstinget att han glömde ta bort stasen han satt för att snabbt kunna ge mig morfin och/eller lugnande (behövdes dock aldrig), så mitt blod forsade ut när han skulle binda om. Jag hade druckit 2 L av en renande MovPrep sedan kvällen innan och han och doktorn intygade att jag hade de snyggaste och renaste tarmar de någonsin sett...
Hade trott att det skulle vara obehagligt men blev så fascinerad av bilderna på skärmen att jag bara stirrade på den hela tiden och fick en hel del inspiration (tänker dock inte nämna varifrån jag fått den sedan).
Jag känner mig enormt väl omhändertagen och är helt övertygad om att allt kommer att gå bra. Först och främst eftersom jag får sådan fantastiskt proffsig hjälp från alla inom vården men framför allt för att jag är i så god kondition. Jag har m a o bästa möjliga förutsättningar att bli helt återställd även om det visar sig vara cancer. Vid min olycka var det framför allt det faktum att jag var så vältränad som gjorde att jag ens överlevde och blev så bra som jag blivit. Nu har Mattias på gymmet försökt locka mig till en elitsatsning vilket jag gått med på men inte vill tävla. Nu kommer jag att ha en fantastisk fördel av det. I tävlingen mot liemannen.
Bild Lokes barnaskara av Emil Doepler |
Jag väljer dock att kalla det Hel istället, den fornnordiska gudinnan som är syster till Midgårdsormen och Fenrisulven. Hon härskar över Helheim där också de döda (som inte stupat på slagfältet och förts till Oden i Valhall) finns. Enligt vissa fornnordiska källor var dödsriket en del av Nifelheim, en skuggvärld där det ständigt råder kyla.
Jag vill gärna se henne som den nordiska inkarnationen av hinduismens Kali som är såväl dödens som återfödandets mäktiga gudinna. Jag hyser dock ingen oro; har de fått igång mig vid två tillfällen när jag varit betydligt sämre däran så kommer detta att gå galant!