2010 - ett år med tryck

Som jag minns det har 2010 sannerligen varit ett “tryckt” år. Inte bara för mig, utan officiellt i Sveriges konstvärld. Eftersom Grafiska Sällskapet bildades 1910 har 100-årsjubiléet firats över hela landet med utställningar etc. Jag hade inte jobbat med grafik sedan jag började Konsthögskolan 1997 trots att Umeå Universitet har en fantastisk grafikverkstad, som inte ens användes särskilt mycket. Det var så mycket annat jag kände var viktigare att lära mig och jobba med under mina fem år där. Tyvärr… Enda gången jag nyttjade den var när jag tryckte affischer till antagningsprovsutställningen alldeles i början.

http://www.art.umu.se/om-konsthogskolan/

I år gick jag dock en kurs i  Macro-print, eller Storgrafik i Örnsköldsvik nästan hela februari. Vi hade förmånen att lära oss tekniken av en riktig mästare, Stefano Beccari, i den välutrustade kollektivverkstaden där  under hela fyra veckor. Jag bodde även i gästbostaden där under större delen av tiden. Storgrafik är, precis som det låter stora, 1 x 2 meter, grafiska ark, så tryckpressen måste vara nog stor. Dessutom måste papperet vara nog tjockt och töjbart för att kunna ta upp alla de strukturer Storgrafik innebär.  Man kan säga att Storgrafik är som en blandning mellan grafik och skulptur. Dels p g a den stora skalan men också eftersom olika strukturer förhöjer den distinkta  karaktären av just Storgrafik.

Olof Ahlström o Silvia Wieser visar
Storpressen. Bild från http://www.okkv.se 

När jag gjort ett antal Storgrafiska blad jag kände mig nöjd med har jag ställt ut dem i Örnsköldsvik, Stockholm och vid två platser och utställningar här i Östersund.  Jag har även använt tryckpressen när jag gjort emaljer. Även det i Örnsköldsvik, där jag är medlem i kooperativ-verkstaden. Jag lärde mig att göra emaljer för två år sedan, men först i november i år blev jag säker på att jag verkligen kan själv. Jag var nämligen för första gången helt ensam i verkstaden och det funkade riktigt bra! Jag har tänkt åka till Härke grafikverkstad, där jag också är medlem, på Frösön länge och väl. Nu har jag äntligen bestämt mig för att verkligen åka dit och göra mindre tryck. Ett av mina Macro-print blev uppmärksammat av privatpersoner som tycker det är för stort att hänga hemma, så jag ska trycka en mindre version av det. Jag har ocskå några plåtar som jag inte tryckt än som jag är nyfiken på hur de blir.



Sri Lakshmi och emaljer på raster efter bränning

För tillfället finns jag med I årets upplaga av Jämten, en årsbok om Jämtland.  Görel Stephansson, som är ordförande i Jämtlands Läns Konstförening, bad sex konstnärer att göra verk på temat mat, som föreningen också köpte för publiceringen. Verken hänger redan uppe på Jamtli och Jämten 2011 finns att köpa på manga ställen i länet. Verken köps direkt från JLK.

Jag har också flyttat till och renoverat en lägenhet. Jag fick god hjälp med golvläggning av far och tapetsering av syster Maja, så den blivit som jag alltid velat bo. Jag bor inte längre i city, utan vid Tegelplan, som ligger ca 20 minuters prommenad till Östersund censtrum. Jag var väldigt trött på att bo högljutt bredvid ett elevhem, där de flesta sommarnätterna används till party. Här är det lugnt, grannarna är trevliga och jag kan ta min katt Greta på prommenad i koppel under hela sommaren, vilket hon verkligen njutit av. När jag bodde i stan fick hon bara följa mig ut på balkongen och vi gick ut bara hos mina föräldrar i Brunflo. Härom dagen upptäckte jag att jag är saknad av min tidigare granne. När jag gick förbi mitt gamla hus kom han ut, kramade om mig och berättade att han saknar mig så. Trevligt att höra, så jag bjöd hem honom till min nya lägenhet. 

Godast 2010!

Nej, nu var jag aldeles på väg att glömma mitt smaskigaste konstprojekt i år, konstbakelsen Dolcepaletto, som såldes på Wedemarks under Konstens Vecka 2010. Denna chokladdoppade mandelbotten täckt med Wedemarks chokladkräm med mocka och en klick hallonpuré i. Toppat med ett tunt lager marsipan med Sveriges Konstföreningars logga på toppen ger smak åt Konstens vecka 2010. Dolcepaletto gjorde jag i samarbete med konditor Carina Nilsson och hennes praktikant Rosalinn Olsson. Lyssna på reportage från SRJämtland om den här!

All rosa text, utom denna, är länkar vidare till det som nämns i texten! 

Saknade från 2010

2010 var ett år då många storheter somnade in, till stor sorg för omvärlden. Bland dessa vill jag särskilt nämna dessa tre; Malcolm McLaren, som är den ende jag verkligen träffat, Peter Steele, som jag åtminstone sett live och Louise Bourgeoise, vars utställningar jag åtminstone sett. Jag lånar bilder och text från Dagens Nyheter [med ett fåtal egna tillägg], mest för att jag tycker det är så bra att jag inte kan göra det bättre själv:

bilder från http://www.dn.se/

MALCOLM MCLAREN. Den oförbätterlige pratkvarnen.
Vem annars kunde ha stylat New York Dolls till queer­kommunister i rött läder och dito platåstövlar? Vem annars hade kunnat få S/M-kulturen att ge modeimpulserna till punken? Vem annars kunde ha fört ihop hiphop, zulumusik och squaredance på ett så smittande sätt att Neneh Cherry fick grundmaterial till världshitten ”Buffalo stance”? Vem annars hade fått självaste Bootsy Collins att göra fetfunk av Johann Strauss wienervals? Jag vill dock framför allt minnas Malcolm McLaren som den oförbätterlige pratkvarnen, som en gång på 90-­talet gjorde min intervju med honom till en ren monolog – oavsett hur jag försökte avbryta den med frågor. [Det kan jag intyga sedan TELEPORT FÄRGFABRIKEN Norrs öppnade i Ösatersund, 2 & 3 april 2008.] En lika excentrisk och självupp­tagen som genuint nytänkande och stundtals rent bisarr personlighet. Alltid på jakt efter nästa nya idé. Alltid tvärt emot vad man just råkade säga. /Nils Hansson
PETER STEELE. Vampyr­like gothsångaren bröt politiska tabun.
Den långa listan på Wikipedia över avlidna år 2010 löper långsamt över skärmen och där finns Salinger, Thoursie och de andra författarna som dött naturligt, och som borde få ytterligare runor mot årets slut. Men under den 14 april hittar jag någon som jag inte visste hade gått bort. [Själv fick jag dock reda på det samma dag av vänner i USA. Ni som känner mig vet om min fascination av vampyrer och för er andra lovar jag att avslöja mina vampyr-erfarenheter vid ett senare tillfälle!] Peter Steele, sångare och basist i gothmetalbandet Type O Negative och som klippt och skuren för den rollen. Han hade det utseende som alla vampyrfreaks [!] önskar att de hade och en röst som kunde låta som om den kom från en krypta där tio tibetanska munkar övade strupsång. En gång vek han ut sig naken i tidskriften Playgirl [fick jag aldrig tag i, trots tappra försök..]. Hans texter handlade mycket om att bryta politiska tabun, men mest om döden. Det mesta Type O Negative gjorde var inte så bra, men när det blev bra så var det gripande vackert. Peter Steele dog av hjärtfel. Han blev 48 år./ Jonas Thente
LOUISE BOURGEOIS. Det kärlekstörstande barnet i konsten.
När Louise Bourgeois somnade in den 31 maj, 98 år gammal, grät konstvärlden [och jag med den]. Denna fransk­amerikanska konstnär kunde som ingen annan gestalta livets stora frågor; födelsen, moderskapet och åtrån, längtan efter kärlek och rädslan för att bli övergiven. De sista åren lämnade hon aldrig sin kombinerade bostad och ateljé men jag fick förra året förmånen att göra en e-post­intervju inför en liten utställning i Stockholm. I decennier hade hon då borrat i barndomens trauman med ett rasande, passionerat känslotryck och slagit sönder en betydande del av sin produktion. Nu kände hon ett behov av mjukhet och ville göra saker hela igen; limma, lappa och sy ihop textilier som rört vid hennes kropp. Louise Bourgeois var ända till slutet det kärlekstörstande barnet. Oersättlig som konstnär men odödlig genom sin konst./ Birgitta Rubin [När jag gick Konsthögskolan tyckte både Nan Goldin och Sophie Tottie , med ledning av mina verk vid (olika) ateljésamtal jag hade med dem, att jag borde se närmre på Bourgeois' konstnärskap. 1998 fick jag därför bidrag för att kunna åka till Malmö konsthall och se hennes utställning där. De båda hade helt rätt! Det var en oerhörd inspirationskälla och jag önskar så att jag fått möjligheten att tala direkt med Bourgeois, men det är jag knappast ensam om och vem har sagt att man ska få som man vill jämt?!]

All rosa text, utom denna, är länkar vidare till det som nämns i texten! 

gör som drygt 1600 svenskar; bli över hundra!

Svenskarna blir allt äldre. Det finns nu 1600 människor i Sverige som är äldre än hundra år. 1416 av dem är kvinnor. Det visar nya siffror från statistiska centralbyrån, SCB.

Medellivslängden i Sverige har stigit rejält sedan år 1900. Den som föddes då kunde räkna med att leva i omkring 55 år. De barn som föds nu kan räkna med att bli mer än 80 år gamla.

Bo Hagberg, professor emeritus i gerontologi (läran om åldrandet), har träffat åtskilliga personer över hundra.
- De kan vara skröpliga och svaga med dålig balans, men de har inte mycket sjukdomar, säger han.
I Umeå var 104-åriga Emmy Granberg nyligen lucia på ett äldreboende! Stjärngossarnas och tärnornas ålder var 75- 98 år.
- Man får ställa upp när de ber, säger Emmy Granberg till TT.
Arv, kost, fysisk aktivitet och sociala nätverk brukar ses som väsentliga faktorer. Men Hagström vill lägga till en mer filosofisk komponent.
- Jag brukar uttrycka det som "att göra sig själv rättvisa", säger han.
Det innebär, enligt Bo Hagberg, att vara ärlig mot sig själv med vem man är och vad man vill i livet. Att gå och slava ett helt yrkesliv på ett jobb där man inte trivs ökar knappast chansen att bli hundra.

104-åriga Emmy Granberg var lucia, med stjärngossarna och
tärnorna  i 75- 98 års ålder.  Hör henne här hos Lotta Bromee.

All rosa text, utom denna, är länkar vidare till det som nämns i texten! 

Hjärnvärk

Idag blir det inga klyftiga inlägg. Jag har sådan värk i hjärnan att det bara är sängen som gäller. Känner mig dock lycklig över att inte behöva få det så ofta längre!  Lägger dock med en bild av vårt mest fantastiska organ, som ni kan fördjupa er i under dagen ;-)

bilden hade dock varit än bättre om den visat
skillnaden mellan höger och vänster hemisfär!

Det jag kallar hjärnvärk är en huvudvärk som  är nästan exakt som migrän, fast utan illamåendet (bortsett från en gång). Den lider jag av till följd av hjärnblödningar jag fick vid en trafikolycka. De ställen i hjärnan som det kommit blod på anses vara förstörda, men vi kan, särskilt om vi är unga när den sker, träna upp oss så att hjärnan hittar nya förbindelser. Det man tror är orsaken till min hjärnvärk är att dessa nya vägar kräver så mycket energi för att fungera att hjärnan skickar ut smärtsignaler för att tvinga mig att sova när jag inte fattat att det är vad som behövs. Det har forskats oerhört mycket om varför vi egentligen måste sova så mycket som en tredjedel av våra liv. Det man kommit fram till så här långt är dels att korttidsminnet först under sömnen får möjlighet att bearbetas för att bli till långtidsminne. Man vet också att just under sömnen tas i princip inga yttre intryck emot, vilket lämnar massor av kapacitet till exempelvis läkning och inlärning. [Det här sista stycket under bilden lade jag till i efterhand.]

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Dagens hjältedåd

Sällan känner jag mig så hjältemodig som när föräldrarna ska vara duktiga o misslyckas så att jag får rycka ut och rädda dem! Jag har varit ovillig "gymmare" sedan parasit-upptäckten också, så det var egentligen även välbehövligt för min kropp att vara hjältinna just idag. Särskilt eftersom vattenrenarna nu kommit från Norge och installerats, så att man kan dricka Cryptosporidiumfritt och duscha klorfritt både hos mig, syster och föräldarna!

Vad hade då skett? Som jag berättat har det snöat orimligt mycket här de snaste dagarna, så far skulle vara duktig o skotta av taken, så de inte tyngs sönder av snön när det sedan börjar tina. Det ville sig inte bättre än att stegen halkade till, så att han for rakt i backen när han var på väg at klättra upp. Inte i någon mjuk snöhög utan rakt ned i den isiga asfalten. Inte underligt, visade det sig sedan, har en blå svullnad utvecklats på höften han föll på o armen kan han bara lyfta ca 1 dm.

Likt förbannat skulle han upp på taket
och fortsätta skottandet, så fick lov att
be honom att istället ta hand om det
jag skottade ned på gården.

Det var ju en del snö och efter en stund
fick han svårt att både gå och lyfta ena armen,
men vägrade ändå att gå in och än mindre
ville han ringa Sjukvårdsupplysningen.

Det tog några timmar och jag fick mig
ett rejält träningspass "ovan där"

Så här såg det ut nät jag bröt för mat.

Genom årens alla skador, sjukdommar och olyckor har vi lärt oss att det inte är någon mening att åka in till akuten, utan bäst är att ringa sjukvårdsupplysningen som man kan boka en tid antingen på akuten eller vårdcentralen med. Risken är annars att man får sitta på akuten utan att få hjälp i timme ut och timme in. Syster Maja ringde därför dit, mot fars vilja men när hon väl fått en tid åkte han med till vårdcentralen, där de är nu. Jag kan intyga att en bäckenfraktur är något han skulle få lida av i åratal även om han får vård, så kanske var det just det som fick honom att gå med på det. Hoppas nu att det inte är något allvarligt och att han får hjälp! De ringde just och ska in till röntgen.
Just "Skypat" med syster Mia, så ska nog skaffa Skype hem med; det är så många runt om i världen man därigenom skulle komma närmre.

Härifrån till Burt Lancaster

Kanske ni såg Härifrån till Evigheten härom natten? Tyvärr gjorde inte jag det, men eftersom jag har filmen tycker jag inte att det någon katastrof, fast jag  tycker det är väldigt synd att inte fler fick möjlighet att njuta av den.

Burt Lancaster har varit en av mina största idoler sedan jag som barn fastnade för Den Röde Piraten, som vi hade på video och jag och en kompis såg om och om igen tills vi kunde alla repliker. Faktum är att den enda film som kan mäta sig med Den Röde Piraten i det avseendet är Ivan Hoe, som vi nog såg nästan lika ofta. Jag ser därför fram emot Nyårsdagen kl 15,15...

Det som framför allt fick mig att fastna för Burt Lancaster är hans fantastiska livsöde.  Han växte upp i det tuffa slumdistriktet East Harlem på New Yorks Manhattan och brukade skoja om att han lärde sig slåss innan han lärde sig att gå... Han hoppade av sina högskolestudier till gymnastiklärare vid New York University för att uppträda som akrobat på Kay Brothers circus, med partnern Nick Cravat. Dessa två hade vid 9(!) års ålder blivit vänner och börjat träna både akrobatik och skådespeleri ihop. Cravat var Lancasters medspelare i många filmer, bl a Trapetz från 1956. Under andra världskriget tjänstgjorde han i Nordafrika och Italien. Väl återkommen i USA upptäcktes han av en slump 1945 i en hiss av en scenproducent och fick en roll i teaterpjäsen The Sound of Hunting. Pjäsen lades ned efter tre veckor men det var tillräckligt för att Lancaster skulle bli "upptäckt" av Hollywood. Filmdebut 1946 i Hämnarna, som gjorde honom till stjärna över en natt. Han kom sedan dess att spela såväl äventyrs- som karaktärsroller och kom att bli en av Hollywoods största stjärnor och kanske den mest respekterade bland filmkritikerna. Han hade alltid god nytta av sin cirkustränade fysik. Hans kärleksscen mot Deborah Kerr på stranden i Härifrån till evigheten (1953) tillhör klassikerna inom filmen.
Att Lancasters  Kapten Vallo  i Den Röde Piraten  dessutom varit en stor förebild för Johnny Depps kapten Jack Sparrow i Pirates of the Caribbean blir extra tydligt när den senare "lånar" bl a scenen med att vända en roddbåt upp och ner för att kunna få syre att gå i land under vattnet. En notering varifrån den scenen "lånats" i eftertexten skulle varit en fin gest, men inte för Disney tydligen. ..

Att Burt Lancaster varit cirkusartist visar denna
bild från favvo-filmen Den Röde Piraten tydligt.

Burt Lancaster drabbades av et slaganfall och avled, 80 år gammal, efter att ha legat i koma en längre tid den 20 oktober 1994.
Burt Lancaster är, vid sidan av Greta Garbo, min största filmidol, alla kategorier.

All rosa text, utom denna, är länkar vidare till det som nämns i texten! 

FÖRST i duschen

... blev förstås Greta. Den knaskatten har tydligt visat matte att hon vill duscha inte mindre än TVÅ (2) ggr idag, så när klorrenarna till duschen höll på att monteras sprang hon genast in i duschen för att kolla så det gick rätt till. När hon nu är renduschad o handduksgnuggad torr sitter hon spinnande på sängen o väntar på nattsällskap!

foto: Lennart Andersson

Den reningsutrustning som bl a ska rensa bort Cryptosporidium har inte kommit än, så hoppas de kommer imorgon! Du kan läsa mer om "Matte-gulls" duschande här!

"Ume-mycket snö"

Jag måste erkänna att jag inte riktigt känner igen mig i "min lilla stad". Det är nämligen "Ume-mycket snö", alltså lika mycket som det kan vara i Umeå, vilket är ovanligt här. Jag antar att det funkar så att snön ramlar ned över fjällen runt omkring så att det inte blir så mycket kvar att droppa över Östersund... I år är det dock så konstigt att det inte bara är den "kallaste vintern sedan 1700-talet" (eller åtminstone sedan mätningarna började år 1860) utan dessutom ovanligt mysket snö redan. Det skulle innebära att det t.o.m. är kallare än cirka 1790–1880, den period som brukar kallas den Lilla Istiden och då flest svenskar emigrerade till USA (särskilt under missväxtåren 1867-1869 växte emigrationen till en verklig massrörelse). Läskigt att tänka på, trots all modernisering, tycker jag. Kanske är det som Islänningarna hävdar så att om det inte vore för den globala uppvärmningen så skulle vi ha varit i början av nästa Istid vid det här lagt. Även Wibjörn Karlén, klimatforskare och professor emeritus i naturgeografi vid Stockholms universitet, har tankar liknande Islänningarnas.

""Ume-mycket snö", det här skulle lika
gärna kunnat vara en bild från Västra
Esplanaden i Umeå för så här mycket
snö är det sällan i min lilla stad.

Det var oerhört "folkigt" o trångt i centrum idag pga mellandagsreorna. Jag hittade dock inget och det är heller inget jag behöver (eller egentligen har råd med om jag ska vara ärlig..).

"folkigt" o trångt i Citytunneln

liksom på gågatan...













Pressträffen på Jamtli med anledning av verken i Jämten 2011, visade sig inte ha så mycket press närvarande. Lika lite som det var publik eller "konstsoppa" faktiskt, men det var trevligt ändå att prata med de som var där. Jag tycker dock att det är konstigt att så mycket som anordnas i Jamtlis regi blir något helt annat än vad det först presenterades som av olika orsaker. Inbillar mig att det främst beror på att ideella krafter är svårare att samordna än anställda.

Gladast är jag (och Greta!) dock idag eftersom vattenrenarna äntligen kommit från Norge! Ja, klorrenarna till duschen alltså. De som bl a rensar bort Cryptosporidium har inte kommit, trots att de skickades en dag tidigare...

Ett tips till er som hämtar rent vatten är att fylla de kylväskor man använder på somrarna för att hålla mat o dryck kallt fulla med vatten. De är lätta att bära och frakta med. Personligen håller jag mig till de "damejanger"  som det från början sålts svagdricka i.

All rosa text, utom denna, är länkar vidare till det som nämns i texten! 

diskutabel "Hemmafru-trend"

Bara en stilla undran med tanke på dessa två program/artiklar och debatten om den nutida "hemmafrun":
http://svtplay.se/v/2273366/hemmafrun_vacker_kanslor
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/nataliakazmierska/article8094678.ab
Kan man verkligen tala om en "Hemmafru-trend" när de som driver denna trend främst är yrkesarbetande eller studenter med intresse för "husliga ting", som t ex matlagning, sömnad, bakning och kläder? Många är journalister, juridikstuderande eller har andra högpresterande arbeten och de utför "hemmafrusysslorna" på sin fritid, som en hobby. Varför dessutom kalla det "Hemmafru-trend" istället för "Husmorstrend" när tipsen ofta snarare är rena rama "Husmorstips"?

Jag tog upp den här frågan även den 10 december, då med fokus på att generationers kvinnliga kunskaper äntligen tas på så stort allvar som det görs i bloggar och med "Underbara" Clara Lidströms planerade radioprogram Husmorsskolan i Sveriges Radios P1 efter jul. Jag tycker verkligen att det är dags att dessa nyttiga kunskaper tas på allvar, återanvänds och inte bara viftas bort som en "Hemmafru-trend". Vad säger det annars om värdet på våra mödrars, mormödrars och äldre kvinnors hela samlade livskunnskap? Är det inte lite överlägset att bara kalla kunskap som grundar sig i århundraden av egna erfarenheter och "trial-and-errors" för en "Hemmafru-trend"??
Hur kommer det sig att denna, i jämförelse, nyttiga hobby får så mycket mer kritik än t ex TV-tittande eller att spela dataspel? Det kan väl inte vara så illa att det är för att det är kvinnor och inte män som anklagas för att ägna sig åt denna "Hemmafru-trend"? Inbillade mig faktiskt att vi kommit längre än så år 2010...

Amerikansk hemmafru med
humor från http://bitchybuttons.biz

Om jag lever lyckligare i ett hem med alla fasciliteter, men i gammal stil är det väl upp till mig och inte någon förstå-sig-påande debbatör, som tycker att jag därigenom fångat mig själv i en fälla? Fällan är snarare att inbilla sig att alla blir lyckliga på samma sätt. Låt istället var och en bli salig på sin fason, så länge det inte skadar någon annan!! För min egen del fylls dagen med pressträff i eftermiddag och dessförinnan förhoppningsvis rea-fynd...

All rosa text, utom denna, är länkar vidare till det som nämns i texten! 

Dryckestips

Allra godast till julmaten tycker jag att Enbärsmust av märket Svenskt Mathantverk är. Flaskan ser dessutom föredömligt gammaldags ut, eller hur? Inköpt på Ost & Vilt vid Östersunds torg.  

gott till det mesta på julbordet
Enbärsmust  från
Svenskt Mathantverk

Ett annat tips är givertsvis Jämtlands julöl från Jämtlands bryggeri i Pilgrimstad. Bryggmästare David Jones kan sitt jobb, men jag må vara något jävig som är ungdomskompis med den kvinna han levt många år med...



Bild lånad från
http://comfiefood.wordpress.com/2010/11/24/jamtlands-julol/

Förr om åren har vi ofta köpt den på Krokoms Gamla Lanthandel, som jag verkligen vill tipsa om att besöka för er somföredrar det gammeldagsa. Carina Grahn Hellberg driver där ett levande lanthandelsmuseum med försäljning av det mesta.

 Krokoms Gamla Lathandel





Vår hjärnas behov

Läser på http://www.kostdoktorn.se 20/12 att amerikanska forskare nu menar att kolhydrater är farliga, inte fett. Kostdoktorn menar att det är "på tiden med uppmärksamhet för frågan i USA, fetmans och fettskräckens förlovade land, att LA Times äntligen uppmärksammat detta".

När jag läser artikeln blir jag dock nästan mörkrädd, eftersom kolhydrater ju är hjärnans främsta källa till energi. Hjärnans behov av blodsocker är så viktigt att vi kan jämföra det med hjärnans behov av syre, som SVT's Toppform uttrycker saken. Istället för att helt strypa kolhydratintaget och därigenom sin egen hjärna(!) bör man satsa på att äta kolhydrater, men enbart sådana med lågt Glykemiskt Index, GI. Det är därför människor som försöker gå ned i vikt med hjälp av LCHF blir så, eeh, låt oss kalla det "ojämna i humöret". En kolhydratfattig kost leder till brist på glukos, vilket medför minskad hjärnaktivitet, sämre bedömningsförmåga och koncentrationsproblem. Hjärnan behöver ett jämnt tillskott av glukos och även om snabba kolhydrater kan pigga upp din hjärna under kortare tid är det ännu viktigare att äta mycket långsamma kolhydrater.
Rättelse 2018: De vittnesmål jag nu läst och hört om har fått mig att omvärdera detta, samt det faktum att kroppen själv kan tillverka sitt eget glukos, ketoner; av ketogen kost kommer vi i ketos, då ketoner, som du kan läsa mycket mer om här, bildas.  

en glad och väl fungerande hjärna
behöver glukosen i kolhydrater för att
upprätthålla produktionen av serotonin

Hjärnans Serotonin-nivåer sänks också med en kolhydratfattig kost. Serotonin är ett spårämne som t ex ingår i de "nya" antidepressiva medicinerna, som t ex Cipramil. Det har till uppgift att balansera våra känslor,  men denna signalsubstans påverkar även vår upplevelse av smärta, aptit och sömn. I naturliga mängder har serotonin en lugnande, avstressande effekt samt förbättrar sömnen. Brist på serotonin gör att man känner olust och lätt förlorar kontrollen. Nervcellerna kan själva bilda serotonin genom att omvandla aminosyran tryptofan som tillförs via maten (särskilt potatis!). I serotonin ingår tryptofan, som är en så kallad aminosyra (protein eller äggviteämne). För att förflytta tryptofanet till hjärnan så att serotoninet kan bildas behövs det, ja just det (!) kolhydrater. Avråder därför å det starkaste från LCHF-dieten och att helt sluta äta kolhydrater!

All rosa text, utom denna, är länkar vidare till det som nämns i texten! Dessutom kan du läsa mer på dessa länkar:
Källor: http://magkultur.blogspot.com/2006/09/tryptofan-fr-vlbefinnandet.html

http://www.hjarnverket.se/PDF/Valtranad_hjarna_Hjarnverket.pdf



Beröm dig till framgång och lycka!

Nu ska jag avslöja hur du relativt enkelt och aldeles gratis kan bli framgångsrik och det samtidigt som du sprider glädje och lycka hos din omgivning. Hur är då det möjligt?
Per Lindberg, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Sektionen för personskadeprevention vid Karolinska Institutet, disputerade den 17 februari 2006 om att beröm från chefen är bästa sättet att få personalen att hålla sig frisk och trivas på jobbet. Hans avhandling från Karolinska Institutet tog 2006 för första gången sikte på friskfaktorer i och utanför arbetet och visar att arbetsgivare med små medel kan minska risken för långtidssjukskrivningar. Beröm och tydliga arbetsuppgifter är två stora friskfaktorer på jobbet, visar Lindbergs avhandling vid Karolinska institutet.

Båda tummarna upp!! Ett gott skäl att 
klara av motgångar, jag lovar!

Detta innebär också att vi alla kan hjälpas åt att hålla varandra friska och lyckliga "bara" genom att uppmärksamma vad de andra gör och helst med ett leende berömma det! Förr visst har du blivit oväntat väldigt glad av att just få beröm någon gång? Jag talar inte här om ogrundat smicker, utan att dels mena det som beröms och att göra det på ett positivt sätt. Om vi ler mot en människa påverkar det ytterligare tio andra, eftersom det smittar och därigenom sprids vidare. Det hade du säkert ingen aning om.

"Vet du, lite uppmuntran för min uppfinningsrikedom och
självständighet vore nog lite för mycket begärt..."
Både hundar och katter fostras mer
framgångsrikt med beröm än med straff

Det kanske känns svårt, men precis som allt annat måste man träna för att bli bra. Börja med att göra nåt litet, som att berömma en väns kläder och trappa upp det i en för dig lagom takt. Så kommer du om någon månad att kunna berömma nåt någon helt okänd gör! Det kommer dessutom att ge dig själv en positiv kick att känna dig så generös, jag lovar!

Toppen! Med kloka
föräldrar och lärare har
jag fått mycket beröm
under hela mitt liv.

Det må vara väldigt osvenskt, men som en undersökning som rekryteringsföretaget Kelly Services gjort på närmare 1 000 svenskar visar är den främsta orsaken till ohälsa inom arbetslivet brist på beröm från chefen. Så låt oss vara osvenska och tänka på att även chefen behöver få beröm. Liksom alla andra. Framgången då? Jo det funkar så att när vi människor uppmärksammar andras positiva bemötande vill vi gärna återgälda det, även när andra än vi själva beröms! Det är med andra ord en "win-win"-situation för alla inblandade med mer beröm, så länge det är ärligt, förstås. Så ut och beröm så blir du både själv lyckligare, sprider lycka och får mer framgång.

All rosa text, utom denna, är länkar vidare till det som nämns i texten! Dessutom kan du läsa mer på dessa länkar:
http://www.talarforum.se/article/atle_johansen/192/berom_utveckling-atle_johansen.pdf

http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/se-upp-foer-beroem/191235.html
http://www.dn.se/ekonomi/brist-pa-berom-gor-svensken-sjuk-1.721246 


Uppmuntran och ärligt beröm är
alltid bra, men klappa bara barn
på huvudet, annars kan det bara
upplevas som överlägset!

God fortsättning!

Lite mer julbilder hemifrån Greta och mig:

mormors tomtar är à la Babushkas förvarade i varann



kottegirlang draperad över trädgårds-
stol på balkongen

 


Goda grannarna Herbert & Sonja fikar glögg

 

julgranskulor i taket



Julafton i ett brunt hus på Brunkullavägen i Brunflo

Som undersökningen här på bloggen visar med all önskvärd tydlighet är det viktigaste i julfirandet att umgås med vänner och familj. Så här mysigt har vi det:

téhuset och brinnande eldkorg

eldkorg i trädgården




balkonggran




julbordet nästan komplett




gravad Röding; underbart gott!




dukat för julmiddag



Kan inte undanhålla er denna godbit, ur dagens ÖP:

Tomten (på Jamska)

Midvinternatta mårsk å kåll
stjärnan glitter å blaga
folkje söv på olik håll
räven smyg borta haga
Månen lys, ha ahllten lyst
snön ti treom, vit å tyst
vit som ströken lakan
tomten e opp å vaka
Står mæ fjösan, stutt å grå
grå, å vit e fennan
står å unner: ”Hårre går e då?
Når de e shlut på e hennan?”
kik på trea der dom står
som en mur kring heile gåln
månen lys å blaga
”Int tar e shlut borta haga?”
Stryk mæ hann göning skägge sett
klöy se pyne luven
”De e för svårst at huvvan mett
å je vål bære gruven,
de löns int fånder meir på dæ
ingen veit hårr e kan væ”
sen går n å känn på döran
bå’ småaran å störan
Går rånt husa, gjær e vårv
kik hur hu ha’ne, geita
kynna står å glåm å dröm
dröm om sommarbeita
mæra ha en æn n dröm
tongt e arbei vill a glöm
skaklan, tauman, sælan
snön som driv ti fælan
Smyg se tyst å lytt itat
der folkje ligg å söv
dom som ställ ut huskur fat
mæ mjalk å go n gröt
tripp på teom för å si
ongan, der dom ligg, all tri
te si dom snus å sava
e artut vill je lava
Vänn tebaker oppå hjelln
lägg se, tänk å glåm
”Finns e någa ursprungskäll,
vor kom dom all ifrån?
Dom föss, vål vaxa sen, å döy
bære kom bort, uttan stöj.
Veit vor dom ha före?
Löns e grin å söre?”
Borta haga er e mårt
trea sir ut frösen
himlen stjärntjätt, kåll å svårt
tomten står mæ fjösan
står å ly ett nästa år
tykk se hör hur tia gå
tykk se hör hu spæla
å sno rånt heile værla
Midvinternatta mårsk å kåll
stjärnan glitter å blaga
folkje söv på olik håll
räven smyg borta haga
Månen lys, ha ahllten lyst
snön ti treom, vit å tyst
vit som ströken lakan
tomten e opp å vaka

God jul!

Önskar er alla en fröjdefull jul och ett fantastiskt 2010!

på årets julkort är (förstås) även
Greta med!

Några juliga bilder hemifrån oss:


i söndags var det den fjärde advent
så nu har jag alla fyra ljusen tända

 

Tomteflickan sitter ännu kvar, när ska Greta-
katten flytta henne? Förhoppningsvis ej alls!





en av mina tre madonnor ihop med pralinfat
och gammaldags telefon från Clas Ohlson 



i sovrummet vakar en ängel i taket och ovanför nattduksbordet
hänger ett sött vintagekort med flicka och katt





tomtegirlang i trä ovan dörren till salen. På hyllan till
vänster skymtar ytterligare en av mina madonnor

Jamie's godaste potatis + julefilmer

Den godaste potatis jag någonsin ätit, om man bortser från "nypäran" (jamska för nypotatis), måste vara den Jamie Oliver lagade  i sitt Jamies familjejul på kanal 5 härom kvällen. Men då älskar jag verkligen vinäger till potatis också. Att receptet finns på Kanal5s hemsida är dock ren och skär lögn. Vi fick lov att titta på programmet på Kanal5play, skriva ned vad han sa och så gjorde syster Maja den till kalkonen. Mums!
När jag nu letade bild, hittade jag receptet på engelska på Jamies egen hemsida, så här är det översatt...

Jamie’s perfect roast potatoes

skalad fast potatis lagom för antalet portioner
havssalt och nymald svartpeppar
 olivolja

Rosmarin
 äppelcidervinäger

Sätt ugnen på 200 grader. Skär potatisarna i jämn storlek och tvätta dem i kallt vatten (för att bli av med stärkelsen) och koka dem i 6-7 min. Lägg så potatisarna i en metallsil. Som du lägger över kastrullen (häll av vatten) så att potatisarna får ångas i 3 min. Skaka så silen för att få potatisarna riktigt krispiga sedan. Häll potatisarna i en skål med olivolja och kasta runt dem i oljan, så att den hamnar på hela potatisarna. (Så här långt kan du förbereda innan, täck dem bara med plast när de kallnat.) Tryck till potatisarna försiktigt med en ”potatismosare” för att få en större yta som kommer i kontakt med pannan och blir krispig och som kryddorna dessutom fäster bättre i. Häll mer olivolja över potatisarna i en ugnsfast form, dra ned ugnen till 190 grader när du ställt in potatisarna och låt dem stå inne i 30 min tills de är ljust gyllene. Ta ut ur ugnen och tillsätt så mycket Rosmarin du vill ha och även vinäger efter smak.Skaka om formen ordentligt och stoppa tillbaka i ugnen i ytterligare 15 min. Tillsätt gärna mer vinäger vid servering. Ät och njut!

Bild från jamieoliver.com

Så lite film: Klicka här för årets julefilm från Sommermedia och här för Viktor Rydbergs Tomten.

God jul!
All rosa text, utom denna, är länkar vidare till det som nämns i texten!

nej nu...

... sätter jag julfriden helt i halsen framför Facebook. En vän har delat med sig av en artikel ur Kommunalarbetaren, om att Läkarna fråntas rätt att bedöma arbetsförmåga.
Det här är egentligen ingen nyhet, redan 1995 kunde fkassan ta andra beslut än den vårdande läkaren med stöd av deras "fötroendeläkare" som (mot hög ersättning, givetvis) bedömde patienten enbart med stöd av papper. Nu avskaffas visst även dessa "fötroendeläkare", vilket verkar självklart med det låga förtroende de ändå tycks ha från fkassan...
Varför ska folk lägga ned åratal av utbildning på att bli läkare, när försäkringskassans personal själva kan bedömma människors arbetsförmåga? "Sjuka människor är ett hot mot välfarden" - Fredrik Reinfeldt, men Fredrik, varför då inte göra allt för att få dem friska igen, istället för att ge dem ännu fler problem än de själva sjukdommen orsakar?
Vad har nu detta med lycka att göra, kanske någon undrar. Jo, lycka är omöjlig att finna innan man fått ur sig irritationsmoment.

All rosa text, utom denna, är länkar vidare till det som nämns i texten!

höll på att bita av mig tungan...

... när jag i godan ro satt o tittade på bloggar. I vanlig ordning var jag in på http://nordingarden.blogspot.com/ när jag till min fasa möttes av något så förfärligt som en uppstoppad Helig Birma.

Kunde knappt andas medan jag letade i texten; inte kunde väl någon som tycktes ha så god smak ändå ... Djup suck av lättnad när jag kom till "Herr iller som är en mård har varit död i 30 år"... Tackom och lovom! Gav min egen heliga Birma, Greta, en extra klapp på huvudet innan jag lämnade datorn